En ny familjemedlem är något av det mest fantastiska som finns. Men för din fyrbenta bästa vän kan det hela bli lite förvirrande. Kanske har du märkt att din hund plötsligt börjar skälla eller nafsa när du kramar din nya partner? Eller så har den svårt att koppla av när du sitter med ditt nyfödda barn i famnen. Det är lätt att tro att vovven blivit svartsjuk över den minskade uppmärksamheten. Sanningen är dock en helt annan. Enligt hundexperter och beteendeterapeuter handlar det faktiskt inte alls om svartsjuka i den mänskliga bemärkelsen.
Hundar och människor har fantastiska band men ibland pratar man helt enkelt förbi varandra. De signaler som betyder kärlek och värme för människor kan betyda något helt annat på hundspråk. Ofta uppstår problem för att hunden lever i tron att det är den som är flockens ledare. Om du brukar hälsa glatt på hunden det allra första du gör när du kliver innanför dörren, eller om du alltid kastar leksaken direkt när den ber om det, skickar du signaler om att hunden bestämmer.
När det sedan kommer in en ny partner i bilden som plötsligt kysser dig, kan hunden känna att den måste ingripa. Den tänker helt enkelt att personen har överskridit sina befogenheter. Att kramas och kyssas kan dessutom se ut som om ni bråkar i hundens ögon. Hunden försöker då ta kontroll för att skapa fred. När det gäller en ny bebis handlar det ofta om att hunden tar på sig en beskyddarroll och försöker hävda äganderätt över barnet för att hålla utomstående borta.
Kanske undrar du om vissa hundraser har lättare för att bli territoriella än andra. Rasen har faktiskt inte någon större betydelse i de här sammanhangen. Däremot spelar hundens ålder en väldigt stor roll. En unghund kan lätt bli lite överväldigad och stressad av en gråtande bebis och tror kanske att det är lek på gång hela tiden. Äldre hundar tenderar i stället att ta rollen som den allvarliga beskyddaren. Har du en tik kan bebisens doft till och med sätta i gång hormonerna och skapa en slags skendräktighet, vilket gör henne extra vaktande.
Det absolut bästa sättet att förebygga konflikter är att vara tydlig med vem som faktiskt fattar besluten i hemmet. Hunden behöver förstå sin plats i familjen. Tänk på hunden som en älskad lillebror, en underbar del av familjen, men absolut inte den som ska bestämma eller ansvara för säkerheten. En osäker hund som litar på din ledning kommer att titta på dig för att se om det är okej när det kommer främmande personer, i stället för att ta saken i egna händer.
Eftersom hundar inte förstår ord till fullo måste du använda kroppsspråket. Ett smart och superenkelt knep är att härma hur hundmamma gör. När en tik kommer tillbaka till sina valpar som hoppar upp och slickar henne i ansiktet, ignorerar hon dem helt tills de har lugnat ner sig. Testa att göra likadant! När du kommer hem, ignorera hunden tills den är lugn. Då blir inte hunden det första som står i centrum, vilket är ganska praktiskt när man bär på ett spädbarn och har händerna fulla.
Ett annat användbart tips är att se över vem som egentligen får ligga i soffan. För en hund är soffan lite av en tron och symboliserar höjddominans. Om en ny partner plötsligt sätter sig på tronen bredvid dig kan det snabbt uppstå friktion om hunden känner att den äger den platsen. Att vänja hunden vid att vila på sin egen fina bädd på golvet kan göra underverk för stämningen.
När det äntligen är dags för det stora första mötet är grundregeln superenkel, gör absolut ingen stor sak av det hela. Om du kliver in med din nya partner eller bebis och börjar prata med gäll röst, klappa överdrivet och bete dig märkligt, kommer hunden snabbt att misstänka att något är fel.
Låtsas i stället som ingenting, precis som när man tar fram dammsugaren eller sorterar posten. Låt hunden få tid på sig. När den väl verkar redo och nyfiken kan din nya partner vänligt kalla på den. Om hunden kommer fram är det bara att hälsa lugnt och sansat. Om den däremot väljer att stanna kvar på sin plats ska du bara låta den vara. Vissa hundar behöver mer tid för att utvärdera situationen innan de kastar sig in i ett nytt förhållande. Genom att ta det i hundens egen takt bygger du en trygg och harmonisk miljö för precis alla i familjen. Om det ändå skulle kännas övermäktigt finns det alltid professionell hjälp att få för att lösa missförstånden.
Källor
