Känner du dig ibland helt isolerad trots att du har människor omkring dig? Du är långt ifrån ensam om den tunga känslan. Upptäck varför ofrivillig ensamhet är vanligare än du någonsin kunnat tro, och ta del av stjärnpsykologen Anna Bennichs allra bästa knep för att varsamt ta dig ur isoleringen. Är du redo att ta det första steget mot en ny och varmare gemenskap i dag?
Att känna sig isolerad och ensam, trots att man kanske inte vill något hellre än att vara en del av ett sammanhang, är en djupt smärtsam upplevelse. Det är lätt att tro att man är den enda som sitter med dessa känslor en fredagskväll, men verkligheten ser helt annorlunda ut. Faktum är att nästan en fjärdedel av befolkningen i Sverige i dag drabbas av ofrivillig ensamhet. Det har blivit ett utbrett folkhälsoproblem som smyger sig in i alla åldrar och samhällsklasser. Du är alltså långt ifrån ensam om att känna dig ensam.
Det handlar inte bara om en tillfällig känsla av nedstämdhet. Att leva i ofrivillig ensamhet under en längre tid påverkar hela vårt system, både det psykiska och det fysiska måendet. Information från sjukvården visar att en brist på sociala relationer ökar risken för flera allvarliga tillstånd. Den psykiska ohälsan är ofta den första som knackar på dörren, inte sällan i form av depression. Men ensamheten letar sig även in i kroppen rent fysiskt och kan på sikt öka riskerna för både hjärt- och kärlsjukdomar samt stroke. Det är med andra ord otroligt viktigt att ta sina känslor på allvar och försöka hitta vägar ut ur isoleringen.
Det kan kännas som ett oöverstigligt berg att börja umgås med folk igen om man har varit isolerad under en lång period. Psykologen Anna Bennich, som många känner igen från hennes varma och kloka framträdanden i tv, brukar betona vikten av att våga be om hjälp. Det är ingen svaghet att erkänna att man känner sig ensam. Tvärtom är det första steget mot en förändring. Genom att sträcka ut en hand, kanske till en kurator, en stödlinje eller en bekant, kan man få den där lilla men livsviktiga knuffen i rätt riktning. Det handlar om att bryta mönstret och långsamt börja bygga upp tryggheten i sociala situationer igen.
Ibland är det inte man själv som är drabbad, utan någon i ens närhet. När ett barn känner sig utanför skär det ofta rakt i hjärtat på de vuxna runt omkring. Det absolut bästa man kan göra i det läget är att sänka sig till barnets nivå och visa att man förstår. Anna Bennich tipsar om kraften i att vara relaterbar. Istället för att bara komma med goda råd kan du berätta om en gång när du själv kände dig ensam eller utanför som barn. Genom att dela med dig av dina egna upplevelser tar du bort skammen. Barnet känner sig inte längre som ett hopplöst fall, utan förstår att ensamhet är en naturlig del av livet som man faktiskt kan ta sig igenom tillsammans.
